"More entertainment"

måndag 24 mars 2014

Vänskap

Jag tänker på det där med vänskap.
Hur det går upp och ner. Ner och upp.

Hur roligt det är när man kommer på hur trevligt det är att träffa gamla vänner som man tidigare glidit ifrån. Hur det kan gå sådär och hur det faktiskt är okej.
Ibland tror man att man glidit ifrån för evigt. Men så svänger det tillbaka.

Ibland tror man att man är vänner, men så är man bara arbetskamrater.
Ibland tror man att man är arbetskamrater, men så är man faktiskt vänner.
Ibland kan man inte styra, låt mig ta tillbaka. Ofta, kan man inte styra det där.
Det som sker det sker och så får det väl vara. Iallafall i mitt liv.

Man är i olika skeden i livet och då passar det inte alltid.
Det är en sorg då.
Och en stor glädje, när man hamnar på en mer stabil platå och an kan samla ihop sig med sina vänner. Olika stadier och skeeden, men alla under en plattform där man får vara den man är och alla är okej med det. Man får vara gift fembarnsmamma, eller singel med hopp om kärlek. Man får vara crazy cat lady med 25 katter eller en lite suput som trotsar hemmalivet och lever livets glada på krogen. Det är tillåtet att vara olika för att man har kanske lärt sig att mötas ändå.

Jag är där nu.
Där vi möts trots olika skeenden och stadier, olika livsförhållanden och planer.
Där möts vi de gamla vännerna, som längtar mellan gångerna och som inser att man borde träffas däremellan. Den glädjen man får av det sociala samspelet.


Det sociala samspelet kan också bidra till negativ energi och att energin sugs ut som om vänskapen vore en blodigel. Ni känner igen detta. Alla har vi upplevt det.  Har man inte det kanske man ska ge sig själv ett varnande finger om att man ÄR den där blodigeln.

Det är svårt att bryta och jag vet att JAG inte är bra på bryta sådana vänskaper.
En av mina vänner säger att jag blir iskall, det är inte med mening men det är sanning. Och jag bryr mig inte. (Hej iskallheten!). När jag passerade 30-strecket så började jag strunta jag i vad folk säger om mig. Jag struntar i att man tycker illa om mig eller att jag ser konstig ut. Jag prioriterar mig själv och att må bra.
När någon är en energitjuv så mår man inte bra. Därför umgås jag helst inte med sådana.
Men en igel är en igel och kan vara svårt att bli av med.
Jobbar man ihop så säger det sig själv att det blir svårt. Samma i skolan.
En facebookigel tar man bort som vän. En träningsigel ja då byter man dag eller pass.
Men ibland kan man bara inte värja sig.
Oftast har igeln ingen aning om att den är en igel.

Mitt budskap? är:
Se upp med vad du har och inte har.
Det kan fina kan gömma sig i det glömda.

fredag 21 mars 2014

Fredagkväll

21.49 är klockan och efter en heldags tillämpad avslappning å lunch framför datorn på mottagningen så styr jag mot sängen.

Utan att ha sett Greys.

Mvh tröttmössa

torsdag 20 mars 2014

att opponera

Just precis nu har vi tagit rast och vi har tagit oss igenom de första opponeringarna på våra hemtentamens.

Jag har skrivit en hemtenta. Skickat den till en kille som ska opponera på mig och så har jag fått en annan hemtenta av en tjej.

När jag läste hennes och då såklart också gjorde en jämförelse med min egen hemtenta så var skillnaden milsvid.

Det här att man uppfattar saker och ting olika är verkligen inget hittepå.

Vi hoppas att den här förmiddagen fort går över så man kan andas lite igen.

Ikväll medlemsmöte i bostadsrättsföreningen. #exciting

(Det var ett förinställt inlägg och sanningen att jag sov mig igenom denna förmiddag. Är förkyld och har svårt att sova. )

onsdag 19 mars 2014

Rätt människor

Jag sitter just nu och tankar energi.
På lunch med mina damer.
Det är så himla fint att ha sådana i sitt liv,
människor som boostar och man får liksom energi.
Inte sådana som tar.

Har flera sådana i mitt liv och det är så ovärt.


Det är samma med att träffa gamla vänner.
När man ses känner man bara att man vill ses mera.
Oftare. Man borde bli bättre på det.

Ha en fin onsdag!

Bifogar första bilden från mobilen. 18 juni 2013.
Ogift och långhårig.

tisdag 18 mars 2014

intervju- check


Har idag varit på Jobbintervju inför sommarvikariat i hemkommunen av alla ställen! tänk va, det vore nått det!
När man kommer ut och känner sig som "queen of fucking everything"
- då vet man att det varit en bra intervju.
Om en vecka ungefär får vi väl se hur det blir!

Dagen har annars gått i KBTns tecken och i klientarbete.
Imorgon lunchar jag och tankar energi med mina gamla Pensionsmyndighetsflickor.
Längtar längtar. Härligt!

Imorgon gäller det också att förbereda sig för Seminariet på torsdag.
Nu ska jag fortsätta se på farmen!
Ha en fin kväll!

måndag 17 mars 2014

Hemtenta inlämnad

Med 4 timmar och 4 minuters marginal slängde jag in min hemtenta.

Jag skulle egentligen vilja slänga mig rakt in i en "KBT" bok men tänker försöka att ta kväll nu.
Men vad gör man då egentligen?

Jag längtar tills man har ett vanligt jobb och kan läsa skönlitteratur och lämna jobbet och därmed också lämna arbetsuppgifterna hemma. 
Nu, inte så mycket tid för annat. Man sitter gärna med datorn i knäet och vips så är man inne på en skolrelaterad sida eller word dokument eller så sitter man å läser en bok å jobbar klientarbete.

Slösurf är inte så mycket slösurf. Nu blir slösurf skolarbete. 
Facebook spel liksom.
Vad är det?!
Det som är bra är ju att jag inte längre är beroende av att spela de spelen.
Men en balans vore ju fint. 

Imorgon vid det här laget har jag varit på intervjumingel.
Lycka till Mig!

söndag 16 mars 2014

Söndag kl 9.20

Då stod vi i givakt ute på gården med spade, kratta och sopborste!

I tre timmar kämpade vi med att rabattröja lite.
Nu har vi plan för hur vår fula trädgård ska bli en finare och mer genomtänkt trädgård.

Planen för våren är att måla vår lilla altan, gräva ur rabatterna så att man kan lägga singel och sen plantera i fina krukor istället för de gamla rabatterna som vi haft.

När vi kom in så gjorde jag också en ny sorts frökex, med mandelmjöl.
Fel val av recept. Det blev någon sorts mjölig spröd frökonstellation som inte går att använda som kex eller som smörgås. Nya frökexförsök imorgon. Återgår väl till mitt gamla vanliga recept.

Idag har jag (än så länge kl är 18.10) inte pluggat ett endaste uns. Är bara lite stressad över detta.
Tänker tidig start på dagen imorgon och tid för sista inlämning är inte förrän 23.59.

Nu sitter jag i soffan, med dator, filt, Tvn är på vatten i en angry birds mugg och tänkte se:
Mia på Grötö, Berg/Meltzer hos Skavlan på olika playfunktioner och sedan Farmen och Mästarnas Mästare på play.

En skönt avslappnande fredag med hederligt kroppsarbete.
Kanske till och med lite laddning av mitt kroppsliga batteri..

Ha en finfin söndag!

lördag 15 mars 2014

Humor

Godnattselfie..

Hemtentamentider å naknare och mer sant än nånsin förut.

Hur vet man det då?
Jag har fortfarande inte sett klart på gårdagens Greys Anatomy och jag blir servad lunch framför datorn.

Nu är det på nått sätt bara att "sy ihop påsen", men jag är INTE stolt över denna analys/hemtenta.
Men jag tror jag förstår hur man gör själva analysen å så får jag på måndag, gå in i något slags maniskt skrivande om hur var å varför jag valt metod och gjort som jag gjort.
Det blir väl komplettering om det inte är godkänt och jag klarar att sitta å skämmas i 7 minuter angående min tenta när vi  ska "försvara" den i ett seminarie på torsdag. Vet att det inte blir EPP-metoden som masteruppsatsmetod iallafall!


Annars?
Min hjärna har gått på högvarv länge och att kasta in ett "nu ska vi ha barn"- tänk i leken blev liksom en sak för mycket.
Nu har jag fått svar från Reumatologen som gör mig lugn, de ställer upp till 120 % bara  jag säger tillv ad och när och hur jag behöver. Men de tror också att min kropp kommer må bättre vid en eventuell graviditet. Det där vet man ju dock aldrig hur just MIN kropp kommer reagera.

Eftersom vi har haft oskyddat sex ganska länge så är det enligt de flestas åsikter egentligen läge för en utredning. Men vi är inte där riktigt än.
Idag nollställde vi oss. Försöker iallafall. Att inte ha det där "vi vill ha barn" -stressen i tankarna. Det stör mer än det hjälper.  Så från a till b till c har nu gått till d. Andhämtning.


Min hjärna är som sagt på högvarv och vi kommer inte må bra utav att vi slänger på ytterligare en stressfaktor. Så nu har vi en plan, njuta av livet och varandra, plugga, motionera och gå ner i vikt fram tills ett visst datum och år. Har inget hänt tills dess så går vi vidare med en utredning och allt som kommer med en sådan. Förhoppningen är såklart att vi en dag står där med ett plus på en sticka.

Reumatologen kommer förmodligen skicka en remiss till en "prat-person", så att jag äntligen kan få reda ut både ditten och datten. Men speciellt att jag slipper gå gråtandes från alla läkarbesök för att jag blir nästintill dumförklarad som väljer att vara sjuk när jag kan välja att vara frisk. Har dock nu äntligen två jättebra läkare. Men ändå. De vill ju göra mig friskare.

Att välja att vara frisk är att välja att inte få några barn. Det är inget alternativ.
Men det är lika svårt varje jag sätter ner foten och säger att den medicinen/de behandlingarna inte ens är med på min karta.

Det är svårt att vara så sjuk som de säger att jag faktiskt är. Jag vill inte vara så sjuk och därför blir det liksom ett lika stort slag varje gång. Vart tog acceptansen vägen undrar jag?
Den försvinner lite mer å mer med varje stor-skov som kommer. Vilket gör att en "prat-person" kan vara guld värt för mig. Att få tänka "katastroftanken" fullt ut och erkänna den.  Jag vet inte vart den går för jag vågar inte tänka den fullt ut.


Just nu är min sjukdom ett stort svart mörkt ångestliknande spöke som är med varje vaken och omedveten sekund. Det finns bara en person som jag delar det med. Inte maken, inte mamma. De vet mycket men de blir aldrig insläppta i det mörka mörka. Dit tar sig bara Bettan. För hon är också där.
Där står vi hon och jag och turas om att hålla upp den andra. Ibland är vi där samtidigt. ibland är ingen där i det mörka.

Jag vill fortfarande inte ta med mig maken dit ner. Han kommer ibland ganska nära dörren, men jag stänger igen innan han kommer in. Och han är bara nära när jag överraskas av sjukdomen. Det gör jag ibland.
Ibland står jag å ska knäppa en sweattröja och får inte ihop blixlåset för att mina händer inte orkar hålla ihop eller de orkar inte heller dra samtidigt. Då kan jag hamna i nån sorts panisk gråthistoria där jag också blir skitförbannad. Då är dörren på glänt.  När jag är liksom arg och ledsen samtidigt.
Oftast blir jag bara ledsen. Trött liksom på att aldrig kunna öppna en petflaska, knäppa jackan, lyfta ett glas, schamponera håret, ställa mig upp eller sätta mig ner. Kan inte böja mig utan en massiv smärta. Man blir liksom trött på det. På att vara hjälplös, fast alla tror man kan.

Man blir trött på att behöva be o hjälp. Jag som hatar att be om hjälp. Jag kan ju själv.
men det kan jag inte. Ibland kan jag inte skära en köttbit. Ni vet när man är 31 och måste be sin make dela köttet. (Nåväl, det där händer ju typ aldrig, eftersom jag hatar å be om hjälp och vi då aldrig äter kött.). Men jag kan ibland inte skära grönsaker för att jag har ingen kraft att få kniven genom gurkan.
Ni hör ju. Det är ju... Liksom.. Ja, jag känner mig helt patetisk.

Det som är bra nu, är väl att jag faktiskt ber maken om hjälp. För 4 år sedan fick han sig ett par rejäla utskällningar per vecka för att jag hade ont, gjorde sånt jag inte orkade, och han råkade ha mage att visa sitt fina tryne just då. Nu står han som förstenad i blåsten å väntar på att det ska gå över. Och när jag skäller pga att jag har ont så kommer jag på mig å säger, att jag har ont där å där och det är därför jag inte orkar med mig och ger mig på honom. Man kan väl säga att grälen minskat i sekvens sen jag iallafall började erkänna...

Jag har en jävla skitsjukdom. En folksjukdom som är vanligare än man tror.
Jag är ibland, jävligt bitter över sjukdomen.
Men hade jag inte haft den hade jag inte heller varit den jag är idag. Jag hade inte lärt känna personer som varit som balsam för in själ.
Jag kan vara glad att just jag fått den. För att

Men jag är inte glad över hur den ibland tar över min kropp.
Att jag måste äta värktabletter varje dag för att vara någorlunda funktionell.
Att jag ibland bara orkar vara på släktkalas i nån timme för att jag till slut inte står ut på mig själv. Eller att jag måste missa kalas och events. Att man måste säga NEJ till sällskap och socialt umgänge, som man tidigare lovat för att kroppen säger nog. Att man aldrig vet när kroppen säger nog.
Jag är dock glad att detta gjort att jag sett vilka vänner som är riktiga eller som inte förstår.
Jag förstår att de som inte vet eller de som inte får veta hela sanningen, inte förstår men det är också ett val man behöver göra om man någon gång ska få ses som frisk.

Jag aldrig är dock aldrig frisk och det är bra om min omgivning vet. Ibland är jag nästan frisk. Ibland är jag sjukare än sist. Ibland är det nån sorts mellannivå.

Jag tål inte när någon tycker synd om mig. Eftersom jag "inte" är sjuk.

Jag fixar inte huvuden på sned och ibland är medmänsklighet det värsta.

Det värsta är när familjen får veta hur dåligt jag mår.
När de gamla ska behöva bekymra sig.

Det här inlägget är det värsta jag nånsin skrivit. En del av en stor sanning som helst av allt döljs.
Att erkänna för någon annan om att jag är sjuk eller inte mår bra. Gud i London vad jag helst undviker detta. 


Idag, 15 mars 2014, är det mest huden (den har jag inte ens börjat nämna..) som är i ett skov. Och huden svarar väl på behandlingen jag började med i måndags. Ännu ett huvudbry som minskar med tiden. Kroppen stel såklart på grund av massivt skrivbordsarbete nu i hemtenta-tider, men är efter veckans kontakt med olika sjukvårdsinstanser vid gott mod och hjärnan är på väg att varva ner på den delen.
Så ingen anledning finns att tycka synd om mig idag.

Det här får klassas som en del i upplysningen om hur någon (jag) med psorisis artrit kan ha det.
Snart 10 år efter diagnosen blev satt.  Att psoriasisen påverkar mer än bara lederna. Mer än bara personen. Mer än bara huden. 


Glöm inte. Psoriasis är inte farligt, inte smittsamt och nått vi bör prata om mer för att undvika stigmatisering.

tisdag 11 mars 2014

Dag 4

Vi är på dag 4 i vårt sockeravvänjande.
Fuskade på lunchen idag med pastagratäng men i övrigt typ socker och någorlunda kolhydratsfri.

Ingen Cola Zero sedan i fredags.

Vaskade det sista i lördagsmorse liksom..

Sjuk abstinens.

Men minus på vågen.
Så abstinensen får jiddra om den vill.

Journalföring

Idag kom jag äntligen in i vårt system så första sessionens jorunalanteckningar och anamnes kunde fyllas i.
Heja terapeuten liksom.

Avslutade skoldagen på samma vis som jag startade, med att tjöta med C.
Jävla trevligt trots allt.

Imorgon är det upp tidigt för att skriva EPP-uppgift och vid 14.30 bör jag vara på sjukhuset efter som jag ska på min (årliga?) kontroll på Hudkliniken.
Årliga kan vara å ta i... men ja.. Psoriasiskoll iallafall!..

Jag tror att resten av veckan blir "Universitetsfri", det gör faktiskt inget. Typ skönt.

Ska strax försöka få liv i Katten å försöka få med henne in i sovrummet. Hon är rolig katten eftersom oavsett när hon går ut på dagen så är det 99 gånger av 100 dags för att komma in vid 17.30 typ när vi äter middag.

Då kommer hon in, tar självmant av sig halsbandet och sedan så går hon och lägger sig. VARJE KVÄLL!
Vår lilla skatt.


Mvh
Crazy cat lady.

måndag 10 mars 2014

Handledning

Man blir helt slut i rutan efter 3 timmars handledning.
Jag var först på bollen idag och lite operanta analyser, sorkar, abc, å överskott och underskott så var planen för kommande sessioner klara. Det börjar väl faktiskt närma sig att man går in i en behandling. Läskigt är bara förnamnet.

Imorgon är det dags att ta nya tag med EPP-studien i kvalitativ metod, den ska lämnas in om en vecka.
Inget an gör i en handvändning och jag har lite svårt med det. Förhoppningsvis löser det sig. Det brukar ju göra det ändå.

Nu är snart klockan 22 och Criminal Minds snart slut, då är det sängdags för mig enligt nya rutinerna.
Imorgon hoppas vi på uppehåll på eftermiddagen så att vi kanske kan grilla till middag.
Hur gott vore inte det? Super gott faktiskt.


Jag har förresten blivit kallad till en sommarjobbsintervju. Här i kommunen.
Mycket bra!

Nu ska jag fortsätta klientarbeteadministrationen och skumma Crminal Minds, det är ju som sagt snart sovdags.

/Hellen

söndag 9 mars 2014

Söndagkväll

Jag ligger till sängs brevid min slumrande make. 

Helgen har varit riktigt riktigt bra.  Eventuellt bästa helgen hittills i år.

Igår pratade vi om en ny plan.
Nått som är självklart när båda jobbar.
Att lägga sig samtidigt. Mysigt och bra för relationen.
Vi ska oxå försöka jaga upp mig lagom när maken går upp. Att plugga 8-16 är bättre än 12-23..
Att hinna göra saker innan handledningsmöten och innan klientträffar.  Vi får se om han kommer ihåg å väcka mig imorgon...
Frukost tillsammans? Tveksamt men vem vet?!

Imorgon är det forskningsmetod och sen försöka skriva journalanteckning på mottagningen som gäller innan mötet. Kan gå precis hur som helst det..

Vi hoppas på en solig dag även imorgon va?

ha en fin vecka!
/H

lördag 8 mars 2014

Min fina Tina

var här ikväll.

gav mig tåmassage. Ni vet, mellantårna massage.
Hennes fingrar luktade tåbira sedan meddelade hon glatt.

Well, suit yourself.
I min famn sov hennes yngsta son.

De e ju inte utan att man längtar lite.


Ja det är väl ingen som är överraskad att jag vill ha barn.
Som tur är vill maken också ha barn.
Men inte skall det väl vara så enkelt.

Om jag planerar att bli gravid eller är gravid måste jag sluta med den medicin som gör mig smärtfriare än på många år. .
Och hur kommer det påverka mig?

Jag återkommer eventuellt i ämnet eller så gör jag det inte.

Förresten, att Sanna äntligen fick vinna Melodifestivalen ikväll gör att jag somnar med ett leende.

Det här med tacksamhet

Imorse lös solen och katten sprang under sängen.

Jag åkte å handla och maken han dammsög å torkade golvet. .
:-)

Ikväll har vi haft tacomys med vänner och nu eventuellt lite mellomys.

Skulle plugga förut på hemtentan. Somnade sittandes så tog med mig kompendiet till sängen och somnade där istället. När jag vaknade låg katten intill.

Vi tog årets första utefika idag. Våren! Älskart!

fredag 7 mars 2014

Fredagkväll hos Hellens

Pulled Pork till middag.
Tulips färdiga, 25 minuter i ugnen med sallad till. Perfekt för två trötta individer.

Prat å tjat å sen soffa och Lets Dance.

Överraskade maken med att ha dammsugit innan han kom hem,
så tacksam och glad var det längesen jag såg han.
Så han fick laga middagen istället :)

Plugg, skola och tandläkare har denna dagen bestått av i  övrigt.
Panikångest stod på dagens schema.
Intressant å lära sig mer om kroppens ofta helt ologiska reaktioner.

Nu blir det lite Richard Gere och Jennifer Lopez.
Tröttmössa i soffan!

när man ändrar

lösenord och inte kan återställa det.
Ja då får man helt enkelt skapa en ny blogg.

Och det känns så jävla bra.

2014. Vad har du i ditt lilla sköte tro?

9 månader kvar, mycket kan hända!

hellenslilla, är mitt nya lillabloggliv.
Back on blogger.
Bra rä! Här kan jag (har iaf) greja och dola lite mer med designen.

Den här kanske kommer bli lite mindre privat.
iallafall första veckan.. ;)