Jag är VÄLDIGT regelstyrd.
Det märks verkligen i skolvärlden.
Jag ser reglerna som absoluta sanningar och när nån anna ruckar på det lite så kan jag tänka:
JAAA.. jaa.. SÅÅÅÅ Kan man göra.. Eller i mitt fall Så KUNDE jag gjort..- istället för att hetsa.
Är det inlämning Onsdag 23.59, då är det inlämning och då ska det vara klart.
Det kom ett PM igår som inte var klart och inlämnat igår på dagen.
DÅ insåg jag att ja, så kan jag ju göra... Jag kan ju lämna in utan att det är riktigt klart. Faktiskt.
Det är inte nyttigt att vara såhär regelstyrd.
Att inte se några som helst alternativ.
Hemma är jag inte alls sådan. På jobb ganska mycket men kan också dra ut svängarna lite mer men knappt inte.
Det är ju bra, men för mitt huvuds skull måste jag försöka att inte låsa fast mig vid alla "regler".
Som terapeut är ju regelstyrd bra. Speciellt KBT-terapeut eftersom det där är MANUALER å MALLAR att gå efter.
I uppsatssyfte- mindre regelstyrd och mer tro å mig själv.
Målsättningar för sista året på mastern:
Jag ska tro på det jag gör.
Jag ska se det roliga.
Vara trygg i att jag kan.
Lita på mig själv.
Det började nämligen totalt tvärt om.
/tjing