Tar sig

Det ska bli en sjal.
Kan ju inte direkt ge upp nu heller.
Blir till att härda ut då sjalen kommer bli LÅNG!

Försommar

Visst gillar vi vädret?

Solar, pluggar å jobbar i trädgården.
Livet.

från hoppa av/ till queen of fucking everything

alltså den här ångestvågen som den här utbildningen bygger i mig.
Jag liksom "ångestsurfar" dag ut och dag in.
Ena dagen känns det som att man borde hoppa av för att man suger hästballe.
Nästa, då känns det riktigt bra och man ser förändring hos "sin" klient.

Ångestsurfing deluxe.

Det faktum att "kontroll är problemet och inte lösningen"- gör det också väldigt svårt med acceptensen om hur läget ser ut.
Att släppa på den egna kontrollen är svårt och ger ångest.
Men står man bara ut som vänjer man sig.
Det läser jag ju om varje dag i KBT böckerna.

Idag har jag iallafall haft en väldigt bra session och jag känner mig nöjd.
Det känns som vi börjar gå in i behandlingen och då har man ju en "karta" att gå efter.
Det känns bra. Jättebra.

Klockan 13 har jag handledning, får se hur det känns efter det.

Thats that!
eller TT- som i tvångstanke.
MVH lite skadad.

Måndag-på't igen

Baksida

Ork att va social finns inte i mängder en dag med ryggont.
Det är en tung del.
En bit av psoiasisens baksida.

Efter en eftermiddag hos mamma har jag nu landat i soffan framför sista Twilight filmen på Tv6.

Hoppas er påskafton varit härlig!

Framsida

Påsk
Bakat "coop" tårta och sen ätit middag med mamma, into, mormor å per.

Njutit av solen och spelat yatzy.
Jag vann ett spel å då vann jag över mamma å per med över 110 poäng.

Sen förlorade jag resten av omgångarna hehe.

Så kan det gå när inte Haspen är på.

Katten blev väldigt glad när vi kom hem, just nu ligger hon på hallmattan och funderar nog på om hon skall hålla husse eller matte sällskap!

Ångestsurfa?

Den här terminen.
Den här utbildningen.

Alltså.
Snacka om att man ångestsurfar. Går upp lite i ångest, sen sjunker den lite å sen upp igen.

Nu går vi in i tentatider. Kom vi inte nyss ut från en tentaperiod?

Den här kommer hålla på till 8:e juni.
För att den ena tentan avlöser den andra och våran stora tenta i KBT-B är MASSIV.
Hemtenta i statistik på 15 sidor.......
Å sen en "liten" etiktenta. Och glöm inte att jag ska introduceras för sommarjobbet däremellan.
Det sköna är att jag sen är ledig en vecka innan vi kör sommarjobb.. Fattar ni vad jag ska sova då?
Stensova.

Här är en bild som representerar vad jag känner.


Sen kör vi Masteruppsats i två terminer. Och att styra upp för min KBT-mottagning om jag nu väjer att gå den vägen. Vilket det lutar för.
Om jag överlever är jag då fri för "Häng" i juni 2015. En dag iallafall..

bra dag

trots att jag spenderat 4-ish alldeles för långa timmar på en föreläsning med en föreläsare som inte kan föreläsa. Man går dit med gott mod och så sitter man där och efter 4 minuter känner man, VARFÖR är jag här? Att läsa boken hemma hade gett mig mer.
Jag har investerat tid och pengar i utbildningen och vill inte slösa tid på att inte tillskansa mig kunskap.
Förra veckan skrev jag 15 a4 sidor i anteckningsblocket. Idag? knappt en halv sida.

Positivt idag är att jag slapp parkeringsbot trots att jag glömde att betala parkeringsbiljett imorse. Kom på det efter 2,5h.... Men som sagt, ingen bot.

Vi gjorde dessutom klart med sommarjobb!
Personlig assistent i hemkommunen. Var tveksam först, ny yrkesroll är ju ändå ny yrkesroll.
Men what the heck, det kommer bli bra!
Skönt att få jobba dygn och därmed kan jag faktiskt vara ledig lite i sommar.  veckan efter terminslut och veckan före kursstart kommer vara hellediga. och dessutom nån vecka när maken har semester! Kul!
Sommarledig var jag senast typ på kassan 2010. DÅ drog vi, jag och maken, till Gekås och bodde på Hotell i Överlida. Det var den semestern det..


Ni kanske undrar lite hur det går för terapeutkandidaten?
Det är så jävla svårt.
Men ännu roligare.
Å så lite svårt igen.
Börjar sväva in på behandlingsplaner men det är som sagt, inte lätt. Nånstans.
Att jobba typ 50% som terapeut tror jag är ett bra mål efter utbildningen..
Förhoppningsvis kan jag vikariera på sommarjobbet under hösten och våren.

We'll see!

Nu ska jag ta å skrapa en trisslott..
Hoppas bli miljonär, som kvinnan i postkodsmiljonären.. Såg ni?
Fantastiskt duktig!

Över å ut.

ibland

blir jag besviken.
Fast jag inte har någon rätt att bli besviken.

Idag handlar det bara om småsaker.
Ni vet,
när man tror att något kan bli en vänskap,
men så märker man att det bara var i ett annat syfte.

Ibland har jag svårt att förstå hur andra tänker.
Och det är ju inget konstigt. Man vet inte hur någon annan tänker någonsin.
Ibland kan man inte ens gissa.

När jag har ett syfte, en annan person har ett helt annat syfte.
Då tror jag att jag faktiskt blir besviken om det blir uppenbart att syftet är väldigt olika.

Idag handlar det om att jag faktisk inte ska vara så himla naiv. Eller så är jag väldigt kritisk och har förutfattade meningar.
Två sidor av myntet. Ingen sida är "lagom". När man inte tar saker på så stort allvar.
Jag köper allt, eller inget som sägs till mig. Inte det här, "med en nypa salt".

Vad sägs om att försöka va lite mer lagom ?
Men vem f-n vill vara lagom?

Ibland är dock lagom en väldigt bra nivå. .

Fyllde år

Men OMG så dålig jag är på att uppdatera bloggen.

skolan rullar på.

Fortfarande inget besked om sommarjobb.

Hela helgen har bestått av födelsedagsfirande. Mig å Svägerskan fyllde 32.
Släktkalas och firande.

Vet ni att det snart är sommarlov?
Slut på ångestsurfandet på termin 2.
Ni då?
Mår ni bra!

det rullar ju på

livet ni vet.

Nu är det 2 april,
Svägerskans födelsedag.

Snart är min födelsedag här.
Firar födelsedagsveckan med att sova middag om dagarna.
Grejjar med roliga saker.
Dricker kaffe.

(Jo. Jag har börjat dricka kaffe.)

Njuter av solen och värmen och kattsällskapet.
Väntar som 17 på svar angående sommarjobbet men det kanske kommer nästa vecka.

Ha en fin kväll!

Vänskap

Jag tänker på det där med vänskap.
Hur det går upp och ner. Ner och upp.

Hur roligt det är när man kommer på hur trevligt det är att träffa gamla vänner som man tidigare glidit ifrån. Hur det kan gå sådär och hur det faktiskt är okej.
Ibland tror man att man glidit ifrån för evigt. Men så svänger det tillbaka.

Ibland tror man att man är vänner, men så är man bara arbetskamrater.
Ibland tror man att man är arbetskamrater, men så är man faktiskt vänner.
Ibland kan man inte styra, låt mig ta tillbaka. Ofta, kan man inte styra det där.
Det som sker det sker och så får det väl vara. Iallafall i mitt liv.

Man är i olika skeden i livet och då passar det inte alltid.
Det är en sorg då.
Och en stor glädje, när man hamnar på en mer stabil platå och an kan samla ihop sig med sina vänner. Olika stadier och skeeden, men alla under en plattform där man får vara den man är och alla är okej med det. Man får vara gift fembarnsmamma, eller singel med hopp om kärlek. Man får vara crazy cat lady med 25 katter eller en lite suput som trotsar hemmalivet och lever livets glada på krogen. Det är tillåtet att vara olika för att man har kanske lärt sig att mötas ändå.

Jag är där nu.
Där vi möts trots olika skeenden och stadier, olika livsförhållanden och planer.
Där möts vi de gamla vännerna, som längtar mellan gångerna och som inser att man borde träffas däremellan. Den glädjen man får av det sociala samspelet.


Det sociala samspelet kan också bidra till negativ energi och att energin sugs ut som om vänskapen vore en blodigel. Ni känner igen detta. Alla har vi upplevt det.  Har man inte det kanske man ska ge sig själv ett varnande finger om att man ÄR den där blodigeln.

Det är svårt att bryta och jag vet att JAG inte är bra på bryta sådana vänskaper.
En av mina vänner säger att jag blir iskall, det är inte med mening men det är sanning. Och jag bryr mig inte. (Hej iskallheten!). När jag passerade 30-strecket så började jag strunta jag i vad folk säger om mig. Jag struntar i att man tycker illa om mig eller att jag ser konstig ut. Jag prioriterar mig själv och att må bra.
När någon är en energitjuv så mår man inte bra. Därför umgås jag helst inte med sådana.
Men en igel är en igel och kan vara svårt att bli av med.
Jobbar man ihop så säger det sig själv att det blir svårt. Samma i skolan.
En facebookigel tar man bort som vän. En träningsigel ja då byter man dag eller pass.
Men ibland kan man bara inte värja sig.
Oftast har igeln ingen aning om att den är en igel.

Mitt budskap? är:
Se upp med vad du har och inte har.
Det kan fina kan gömma sig i det glömda.

Fredagkväll

21.49 är klockan och efter en heldags tillämpad avslappning å lunch framför datorn på mottagningen så styr jag mot sängen.

Utan att ha sett Greys.

Mvh tröttmössa

att opponera

Just precis nu har vi tagit rast och vi har tagit oss igenom de första opponeringarna på våra hemtentamens.

Jag har skrivit en hemtenta. Skickat den till en kille som ska opponera på mig och så har jag fått en annan hemtenta av en tjej.

När jag läste hennes och då såklart också gjorde en jämförelse med min egen hemtenta så var skillnaden milsvid.

Det här att man uppfattar saker och ting olika är verkligen inget hittepå.

Vi hoppas att den här förmiddagen fort går över så man kan andas lite igen.

Ikväll medlemsmöte i bostadsrättsföreningen. #exciting

(Det var ett förinställt inlägg och sanningen att jag sov mig igenom denna förmiddag. Är förkyld och har svårt att sova. )

Rätt människor

Jag sitter just nu och tankar energi.
På lunch med mina damer.
Det är så himla fint att ha sådana i sitt liv,
människor som boostar och man får liksom energi.
Inte sådana som tar.

Har flera sådana i mitt liv och det är så ovärt.


Det är samma med att träffa gamla vänner.
När man ses känner man bara att man vill ses mera.
Oftare. Man borde bli bättre på det.

Ha en fin onsdag!

Bifogar första bilden från mobilen. 18 juni 2013.
Ogift och långhårig.

intervju- check

Har idag varit på Jobbintervju inför sommarvikariat i hemkommunen av alla ställen! tänk va, det vore nått det!
När man kommer ut och känner sig som "queen of fucking everything"
- då vet man att det varit en bra intervju.
Om en vecka ungefär får vi väl se hur det blir!

Dagen har annars gått i KBTns tecken och i klientarbete.
Imorgon lunchar jag och tankar energi med mina gamla Pensionsmyndighetsflickor.
Längtar längtar. Härligt!

Imorgon gäller det också att förbereda sig för Seminariet på torsdag.
Nu ska jag fortsätta se på farmen!
Ha en fin kväll!

Hemtenta inlämnad

Med 4 timmar och 4 minuters marginal slängde jag in min hemtenta.

Jag skulle egentligen vilja slänga mig rakt in i en "KBT" bok men tänker försöka att ta kväll nu.

Men vad gör man då egentligen?

Jag längtar tills man har ett vanligt jobb och kan läsa skönlitteratur och lämna jobbet och därmed också lämna arbetsuppgifterna hemma. 

Nu, inte så mycket tid för annat. Man sitter gärna med datorn i knäet och vips så är man inne på en skolrelaterad sida eller word dokument eller så sitter man å läser en bok å jobbar klientarbete.

Slösurf är inte så mycket slösurf. Nu blir slösurf skolarbete. 

Facebook spel liksom.
Vad är det?!
Det som är bra är ju att jag inte längre är beroende av att spela de spelen.
Men en balans vore ju fint. 

Imorgon vid det här laget har jag varit på intervjumingel.
Lycka till Mig!

Söndag kl 9.20

Då stod vi i givakt ute på gården med spade, kratta och sopborste!

I tre timmar kämpade vi med att rabattröja lite.
Nu har vi plan för hur vår fula trädgård ska bli en finare och mer genomtänkt trädgård.

Planen för våren är att måla vår lilla altan, gräva ur rabatterna så att man kan lägga singel och sen plantera i fina krukor istället för de gamla rabatterna som vi haft.

När vi kom in så gjorde jag också en ny sorts frökex, med mandelmjöl.
Fel val av recept. Det blev någon sorts mjölig spröd frökonstellation som inte går att använda som kex eller som smörgås. Nya frökexförsök imorgon. Återgår väl till mitt gamla vanliga recept.

Idag har jag (än så länge kl är 18.10) inte pluggat ett endaste uns. Är bara lite stressad över detta.
Tänker tidig start på dagen imorgon och tid för sista inlämning är inte förrän 23.59.

Nu sitter jag i soffan, med dator, filt, Tvn är på vatten i en angry birds mugg och tänkte se:
Mia på Grötö, Berg/Meltzer hos Skavlan på olika playfunktioner och sedan Farmen och Mästarnas Mästare på play.

En skönt avslappnande fredag med hederligt kroppsarbete.
Kanske till och med lite laddning av mitt kroppsliga batteri..

Ha en finfin söndag!

Humor

Godnattselfie..

Hemtentamentider å naknare och mer sant än nånsin förut.

Hur vet man det då?
Jag har fortfarande inte sett klart på gårdagens Greys Anatomy och jag blir servad lunch framför datorn.

Nu är det på nått sätt bara att "sy ihop påsen", men jag är INTE stolt över denna analys/hemtenta.
Men jag tror jag förstår hur man gör själva analysen å så får jag på måndag, gå in i något slags maniskt skrivande om hur var å varför jag valt metod och gjort som jag gjort.
Det blir väl komplettering om det inte är godkänt och jag klarar att sitta å skämmas i 7 minuter angående min tenta när vi  ska "försvara" den i ett seminarie på torsdag. Vet att det inte blir EPP-metoden som masteruppsatsmetod iallafall!


Annars?
Min hjärna har gått på högvarv länge och att kasta in ett "nu ska vi ha barn"- tänk i leken blev liksom en sak för mycket.
Nu har jag fått svar från Reumatologen som gör mig lugn, de ställer upp till 120 % bara  jag säger tillv ad och när och hur jag behöver. Men de tror också att min kropp kommer må bättre vid en eventuell graviditet. Det där vet man ju dock aldrig hur just MIN kropp kommer reagera.

Eftersom vi har haft oskyddat sex ganska länge så är det enligt de flestas åsikter egentligen läge för en utredning. Men vi är inte där riktigt än.
Idag nollställde vi oss. Försöker iallafall. Att inte ha det där "vi vill ha barn" -stressen i tankarna. Det stör mer än det hjälper.  Så från a till b till c har nu gått till d. Andhämtning.


Min hjärna är som sagt på högvarv och vi kommer inte må bra utav att vi slänger på ytterligare en stressfaktor. Så nu har vi en plan, njuta av livet och varandra, plugga, motionera och gå ner i vikt fram tills ett visst datum och år. Har inget hänt tills dess så går vi vidare med en utredning och allt som kommer med en sådan. Förhoppningen är såklart att vi en dag står där med ett plus på en sticka.

Reumatologen kommer förmodligen skicka en remiss till en "prat-person", så att jag äntligen kan få reda ut både ditten och datten. Men speciellt att jag slipper gå gråtandes från alla läkarbesök för att jag blir nästintill dumförklarad som väljer att vara sjuk när jag kan välja att vara frisk. Har dock nu äntligen två jättebra läkare. Men ändå. De vill ju göra mig friskare.

Att välja att vara frisk är att välja att inte få några barn. Det är inget alternativ.
Men det är lika svårt varje jag sätter ner foten och säger att den medicinen/de behandlingarna inte ens är med på min karta.

Det är svårt att vara så sjuk som de säger att jag faktiskt är. Jag vill inte vara så sjuk och därför blir det liksom ett lika stort slag varje gång. Vart tog acceptansen vägen undrar jag?
Den försvinner lite mer å mer med varje stor-skov som kommer. Vilket gör att en "prat-person" kan vara guld värt för mig. Att få tänka "katastroftanken" fullt ut och erkänna den.  Jag vet inte vart den går för jag vågar inte tänka den fullt ut.


Just nu är min sjukdom ett stort svart mörkt ångestliknande spöke som är med varje vaken och omedveten sekund. Det finns bara en person som jag delar det med. Inte maken, inte mamma. De vet mycket men de blir aldrig insläppta i det mörka mörka. Dit tar sig bara Bettan. För hon är också där.
Där står vi hon och jag och turas om att hålla upp den andra. Ibland är vi där samtidigt. ibland är ingen där i det mörka.

Jag vill fortfarande inte ta med mig maken dit ner. Han kommer ibland ganska nära dörren, men jag stänger igen innan han kommer in. Och han är bara nära när jag överraskas av sjukdomen. Det gör jag ibland.
Ibland står jag å ska knäppa en sweattröja och får inte ihop blixlåset för att mina händer inte orkar hålla ihop eller de orkar inte heller dra samtidigt. Då kan jag hamna i nån sorts panisk gråthistoria där jag också blir skitförbannad. Då är dörren på glänt.  När jag är liksom arg och ledsen samtidigt.
Oftast blir jag bara ledsen. Trött liksom på att aldrig kunna öppna en petflaska, knäppa jackan, lyfta ett glas, schamponera håret, ställa mig upp eller sätta mig ner. Kan inte böja mig utan en massiv smärta. Man blir liksom trött på det. På att vara hjälplös, fast alla tror man kan.

Man blir trött på att behöva be o hjälp. Jag som hatar att be om hjälp. Jag kan ju själv.
men det kan jag inte. Ibland kan jag inte skära en köttbit. Ni vet när man är 31 och måste be sin make dela köttet. (Nåväl, det där händer ju typ aldrig, eftersom jag hatar å be om hjälp och vi då aldrig äter kött.). Men jag kan ibland inte skära grönsaker för att jag har ingen kraft att få kniven genom gurkan.
Ni hör ju. Det är ju... Liksom.. Ja, jag känner mig helt patetisk.

Det som är bra nu, är väl att jag faktiskt ber maken om hjälp. För 4 år sedan fick han sig ett par rejäla utskällningar per vecka för att jag hade ont, gjorde sånt jag inte orkade, och han råkade ha mage att visa sitt fina tryne just då. Nu står han som förstenad i blåsten å väntar på att det ska gå över. Och när jag skäller pga att jag har ont så kommer jag på mig å säger, att jag har ont där å där och det är därför jag inte orkar med mig och ger mig på honom. Man kan väl säga att grälen minskat i sekvens sen jag iallafall började erkänna...

Jag har en jävla skitsjukdom. En folksjukdom som är vanligare än man tror.
Jag är ibland, jävligt bitter över sjukdomen.
Men hade jag inte haft den hade jag inte heller varit den jag är idag. Jag hade inte lärt känna personer som varit som balsam för in själ.
Jag kan vara glad att just jag fått den. För att

Men jag är inte glad över hur den ibland tar över min kropp.
Att jag måste äta värktabletter varje dag för att vara någorlunda funktionell.
Att jag ibland bara orkar vara på släktkalas i nån timme för att jag till slut inte står ut på mig själv. Eller att jag måste missa kalas och events. Att man måste säga NEJ till sällskap och socialt umgänge, som man tidigare lovat för att kroppen säger nog. Att man aldrig vet när kroppen säger nog.
Jag är dock glad att detta gjort att jag sett vilka vänner som är riktiga eller som inte förstår.
Jag förstår att de som inte vet eller de som inte får veta hela sanningen, inte förstår men det är också ett val man behöver göra om man någon gång ska få ses som frisk.

Jag aldrig är dock aldrig frisk och det är bra om min omgivning vet. Ibland är jag nästan frisk. Ibland är jag sjukare än sist. Ibland är det nån sorts mellannivå.

Jag tål inte när någon tycker synd om mig. Eftersom jag "inte" är sjuk.

Jag fixar inte huvuden på sned och ibland är medmänsklighet det värsta.

Det värsta är när familjen får veta hur dåligt jag mår.
När de gamla ska behöva bekymra sig.

Det här inlägget är det värsta jag nånsin skrivit. En del av en stor sanning som helst av allt döljs.
Att erkänna för någon annan om att jag är sjuk eller inte mår bra. Gud i London vad jag helst undviker detta. 

Idag, 15 mars 2014, är det mest huden (den har jag inte ens börjat nämna..) som är i ett skov. Och huden svarar väl på behandlingen jag började med i måndags. Ännu ett huvudbry som minskar med tiden. Kroppen stel såklart på grund av massivt skrivbordsarbete nu i hemtenta-tider, men är efter veckans kontakt med olika sjukvårdsinstanser vid gott mod och hjärnan är på väg att varva ner på den delen.
Så ingen anledning finns att tycka synd om mig idag.

Det här får klassas som en del i upplysningen om hur någon (jag) med psorisis artrit kan ha det.
Snart 10 år efter diagnosen blev satt.  Att psoriasisen påverkar mer än bara lederna. Mer än bara personen. Mer än bara huden. 

Glöm inte. Psoriasis är inte farligt, inte smittsamt och nått vi bör prata om mer för att undvika stigmatisering.