Jag tänker på det där med vänskap.
Hur det går upp och ner. Ner och upp.
Hur roligt det är när man kommer på hur trevligt det är att träffa gamla vänner som man tidigare glidit ifrån. Hur det kan gå sådär och hur det faktiskt är okej.
Ibland tror man att man glidit ifrån för evigt. Men så svänger det tillbaka.
Ibland tror man att man är vänner, men så är man bara arbetskamrater.
Ibland tror man att man är arbetskamrater, men så är man faktiskt vänner.
Ibland kan man inte styra, låt mig ta tillbaka. Ofta, kan man inte styra det där.
Det som sker det sker och så får det väl vara. Iallafall i mitt liv.
Man är i olika skeden i livet och då passar det inte alltid.
Det är en sorg då.
Och en stor glädje, när man hamnar på en mer stabil platå och an kan samla ihop sig med sina vänner. Olika stadier och skeeden, men alla under en plattform där man får vara den man är och alla är okej med det. Man får vara gift fembarnsmamma, eller singel med hopp om kärlek. Man får vara crazy cat lady med 25 katter eller en lite suput som trotsar hemmalivet och lever livets glada på krogen. Det är tillåtet att vara olika för att man har kanske lärt sig att mötas ändå.
Jag är där nu.
Där vi möts trots olika skeenden och stadier, olika livsförhållanden och planer.
Där möts vi de gamla vännerna, som längtar mellan gångerna och som inser att man borde träffas däremellan. Den glädjen man får av det sociala samspelet.
Det sociala samspelet kan också bidra till negativ energi och att energin sugs ut som om vänskapen vore en blodigel. Ni känner igen detta. Alla har vi upplevt det. Har man inte det kanske man ska ge sig själv ett varnande finger om att man ÄR den där blodigeln.
Det är svårt att bryta och jag vet att JAG inte är bra på bryta sådana vänskaper.
En av mina vänner säger att jag blir iskall, det är inte med mening men det är sanning. Och jag bryr mig inte. (Hej iskallheten!). När jag passerade 30-strecket så började jag strunta jag i vad folk säger om mig. Jag struntar i att man tycker illa om mig eller att jag ser konstig ut. Jag prioriterar mig själv och att må bra.
När någon är en energitjuv så mår man inte bra. Därför umgås jag helst inte med sådana.
Men en igel är en igel och kan vara svårt att bli av med.
Jobbar man ihop så säger det sig själv att det blir svårt. Samma i skolan.
En facebookigel tar man bort som vän. En träningsigel ja då byter man dag eller pass.
Men ibland kan man bara inte värja sig.
Oftast har igeln ingen aning om att den är en igel.
Mitt budskap? är:
Se upp med vad du har och inte har.
Det kan fina kan gömma sig i det glömda.